Kalaskrubb

Det verkar som om det bara var (ännu) en fas, det där med lillemans tuttvägran. Kanske berodde det på förkylningen. Men å andra sidan har han, de senaste dagarna, varit mer mammig och “tuttfixerad” än på länge. Trots snorig näsa. Ja, inte vet jag, men jag är glad över att ordningen är återställd.

Jag blev en aning förvånad när den senaste vägningen visade en uppgång på drygt ett halvt kilo. Bara. Med tanke på hur mycket han äter trodde jag att det skulle vara betydligt mer. Å andra sidan verkar han ha en enorm förbränning. Han är ju inget stillasittande barn precis. BVC-tanten föreslog att jag skulle testa att ge honom två riktiga mål per dag, istället för gröt - mat - gröt som han får nu. Men jag avvaktar lite. Istället har jag bytt ut förmiddagsgrötens pulvervariant mot riktig havregrynsgröt. Han trycker faktiskt i sig en hel tallrik utan problem, men att han tycker om det förstår jag inte. Osaltad, osockrad havregrynsgröt med blaskig aprikospuré. Mums…